ångest
Fredagens plan var att jag & Robban sku fara till jokkmokk en sväng och gå på marknaden. Min mamma erbjöd sig att låna barnen. Men precis när vi sku åka så kom ja på att bara bilfärden tar alldeles för många timmar, vilket förmodligen sku innebära att barnen var tvungna att sova borta! De kändes inte OK så vi for och lämna barnen och blåste mot Luleå ist för en snabb shopping & go mat. Kände mig bara grymt stressad hela tiden och ville hem. Svalde maten i räzer fart och skynda oss hem. Fick inte riktigt den känslan ja var ute efter att fara alone me min samboende.. Är nog helt enkelt inte meningen att jag ska fara nånstans utan barn. Får såna "ångest attacker" när inte barna är med,, tungandad & hjärtklappningar. Tänker bara sjuka tankar att "något hemskt" kommer att hända bara för att jag inte är med!! än ja är väl medveten att jag lämnar dom i trygga händer. Nästa gång jag "ska lämna ifrån mig dom" blir väl i juni då när lill*n ska anlända till världen..
Undra om ja bara är allmänt knäpp eller är de kanske många mammor som känner samma, känner mig som världens sämsta mamma när jag haft barnvakt åt min 10mån bäbiz =(
jaja nog om detta,, "nu är vi alla" under samma tak. dom flesta sover middag för tillfället, även pappan i familjen så de ska ja ta och göra oxå nu =)
De är du då verkligen inte, du är en sån bra mamma! Isf är jag en urusel mamma som for en snabbsväng till staden och lämna minnah med barnvakt när hon bara var ett par veckor gammal ;) Men då kände jag samma som du, stressad och kunde inte slappna av. Dendär ångesten ska alltid dyka upp och förstöra. Men som du sa till mig, det kan vara viktigt att få komma iväg och vara själv ibland :)
Jag är precis likadan. Jag har så svårt att lämna bort.
Hade barnvakt under FVP och RUL vilket gjorde att han vi BM-besöket fick följa trots att han inte är still för fem öre. Kan tänka mig Eddie är lite smidigare att ha med =). Men iaf. Kunde inte förmå mig lämna bort han en gång till så snabbt. Usch. Jag vet att det är bra för barnen till viss del att vara hos barnvakt. Men det är så sjukt jobbigt. Och stressen. Känner så väl igen den. De ggrna barnen var hos farmor så tjatar hon om att TA DET LUGNT NU. Passa på och ät på vägen hem osv. Men icket. hem hem hem, det är allt man vill.! Har redan ångest över bebisfödandet. Vill föda på morgon så man får komma hem på eftermiddagen. Annars får stefan fara hem. Vill inte att barnen ska behöva sova borta. Miranda kan säkert vara hos sin pappa. Men Axel.. Huvva. Känns inte bra. Ändå har jag flera urgulliga famnar han kan vara i men ändå. Mammahjärtat bankar hårt.
Jag är likadan, Hugo blir ju 4 år i Maj och jag har aldrig haft barnvakt eller syrran Emma var med han medans jag födde Maja men det var bara under ett par timmar, Staffan for och hämtade Hugo. sen om jag har varit iväg och gjort något så tar jag oftast med mig båda, annars är dom hemma med Staffan och då vill bara hem :)
Deras morfar har varit barnvakt två ggr då vi varit på bio men då har han varit hemma hos oss, och då har dom sovit redan :)
Vi har tur. Det är mycket sällan vi behöver vecka Axel från Middagsvilan då Miranda har så nära och bra gångväg till skolan.
